Stora Sjöfallet

För ca 40 år sedan vandrade jag en liten bit av Kungsleden med mina föräldrar, det här blev en upplevelse för mig som verkligen har satt sig på djupet. Jag har för mig att vi åkte tåg till Jokkmokk, där vi tog en buss till Kvikkjokk för att börja vår vandring. Vandringen sträckte sig från Kvikkjokk via Pårte-Aktse-Sitojaure och avslutades i Saltoluokta, en vandring på ca 7 mil. Saltoluokta ligger strax innan Stora Sjöfallet men den gången fanns det inte möjligheter att se Stora Sjöfallet eftersom vi hade en buss att passa. Så därför såg jag nu fram emot att få se detta fantastiska vattenfall, visserligen är ju även denna älv reglerad sedan länge, men fallet skall ändå vara något speciellt.

På campingen möts vi av en ung tjej som är väldigt trevlig och visar oss exakt var vi kan bo och att om vi vill ha frukost eller dagens lunch eller à la cart så erbjuder de det i restaurangen. Vi kan även boka in oss på Fiskeflyg som med helikopter tar oss på sight seeing över Stora Sjöfallet och det finns naturligtvis även en souvenir shop på anläggningen. Jösses tänker jag, så länge sedan, jag var redan imponerad av att man kunde köra vår Pössl hit, var nämligen lite orolig för hur vägarna i vildmarken skulle vara…..

Dagens sätt att "fjällvandra" — Dagens sätt att ”fjällvandra”

Vi tar en liten kort vandring på kvällen till en fors som finns precis nedanför fallet. Tjejen i receptionen hade visserligen sagt att det var en ganska så enkel vandring man kunde göra nu på kvällen om man ville, men att den skulle vara asfalterad hade vi inte räknat med. Det visar sig att precis ute vid forsen som vi är på väg till har det tidigare funnits en camping men som nu är nedlagd av någon anledning. Man har troligen behållit vägen för att man skall kunna ta sig ut till vattnet även med barnvagn och rullstol.

Dagen där på vandrar vi den längre leden ända ut till Stora Sjöfallet och den är faktiskt inte asfalterad utan endast utmärkt med blå cirklar målade på stenarna. På vägen dit finns det en stenåldersboning och vi stannar till och funderar lite på dels hur det kunde vara att bo där och dels på hur man har kommit på att det faktiskt har varit en stenåldersboning där en gång i tiden.

Vad avgör om det är en stenåldersboning eller bara ett klippblock som skjuter ut?

Fast man måste ju säga att de hade kanonutsikt från vardagsrummet.

Stora Sjöfallet är inte stort idag eftersom man för länge sedan har reglerat även den här älven, men med lite fantasi kan man bilda sig en uppfattning om hur det har sett ut en gång i tiden och då blir det helt otroligt imponerande.

Stora Sjöfallet idag. Med lite fantasi kan man nog se att det har kunnat göra skäl för namnet

Visst det är fantastiskt vackert här uppe i norr, och vi är lyckliga att vi har möjlighet att besöka alla dessa underbara platser, men det kostar på…. Skall det vara tillgängligt för alla måste vi bygga asfalterade vägar som vilken husbil som helst skall kunna ta sig fram på, det måste finnas boende och attraktioner utöver naturupplevelser som passar alla. Men det skapar en del jobb och vi lär oss mycket på t ex de fantastiska Naturrum som Naturvårdsverket har byggt upp lite här och var i landet. Naturrummet vid Stora Sjöfallet är dessutom konstruerat och byggt på ett sådant sätt att man skall kunna demontera det och sopa igen alla spår efter det den dagen då ingen är intresserad längre, men vi får väl hoppas att den dagen inte kommer.

Så här ser en trött labrador ut som inte har vett att vila när det finns möjlighet

Det vi tar med oss främst från Stora Sjöfallet är att vi blir mer varsamma när vi vistas i naturen, vi kollar en extra gång på rastplatsen så att vi inte har glömt kvar något skräp och vi ser tyvärr mer och mer spår och avtryck som vi människor lämnar efter oss