Idag m\u00e5ste vi nog inse att det b\u00f6rjar bli dags p\u00e5 allvar att ta oss hem. Vi l\u00e4mnar Hjelmeland och Pers frukttr\u00e4dg\u00e5rd kl 10.30, solen str\u00e5lar och det \u00e4r redan 20 grader varmt. Idag har vi t\u00e4nkt oss g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k att kanske kunna se Preikestolen men n\u00e4r vi kommer fram till parkeringsplatsen innan fotvandringen b\u00f6rjar s\u00e5 inser vi att det h\u00e4r kommer inte g\u00e5. Man beskriver vandringen som relativt sv\u00e5r och det \u00e4r mycket brant stigning p\u00e5 sina st\u00e4llen och mycket klippor man skall ta sig \u00f6ver. Nej, vi inser v\u00e5ra begr\u00e4nsningar, dels \u00e4r vi inte s\u00e5 tr\u00e4nade, men fram f\u00f6r allt kan vi inte t\u00e4nka oss att uts\u00e4tta Svante f\u00f6r detta, vi f\u00e5r ta det ett annat \u00e5r.<\/p>\n

Vi k\u00f6r vidare\u00a0och m\u00f6ts av ett landskap som\u00a0\u00e4r helt nytt f\u00f6r oss p\u00e5 den h\u00e4r resan. N\u00e4r vi har k\u00f6rt en liten bit kommer jag och Martin p\u00e5 ungef\u00e4r samtidigt, att nu \u00e4r h\u00e4r inte ett endaste berg s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat n\u00e5r och det var l\u00e4nge sedan vi inte hade berg omkring oss.<\/p>\n

<\/a>